Det fina med lediga dagar är att det är större chans att träffa sina nära.
Jobbar man inom omsorgen som jag gör så blir det inga extra lediga dagar, men mannen och barnen har haft lediga dagar och då har de fixat mat tills jag kommer hem.
Så gott att bara sätta sig ner, njuta av mat och trevligt sällskap av barn och barnbarn.
När jag kom hem från jobbet idag så gick jag en extra promenad i stan.
Jag brukar inte gå där så ofta eftersom jag trivs bättre med att gå i skogen, men det fanns en speciell anledning till att gå där. En liten valp försvann där på nyårsnatten...vettskrämd av smällare. En liten tik som bara var fem månader gammal och hon har inte kommit till rätta ännu. En liten liten en som bara vägde 1,3 kg och är man så liten så är det lätt att gömma sig. Och svårt att klara väder och vind.
Jag var bara tvungen att hjälpa till att leta. Det värmer mitt hjärta att se hur många det var som engagerat sig i försvinnandet. Jag tror att man snart har vänt på varje sten i sökandet. Spårhundar, värmekamera .....så underbara människor det finns. Trots detta inget spår av den lilla.
Idag känns det som man är lite extra rädd om smånosarna.
Nu är hockeyn slut.
Sverige förlorade tyvärr men nu blir det filmtajm istället.
Må så gott.
Kram Karin
